Nisse Ekman har hamnat under svarta rubriker de senaste dagarna. Han har nu fått sin dom från diciplinnämnden och samtidigt väljer en åklagare att gå vidare med fallet. Rekordböter och flera matchers avstängning blev straffet, men för många var för det alldeles lite. Nu har jag äntligen fått perspektiv på händelsen.
Jag var likt alla andra mycket upprörd över händelsen då jag såg den i repris. Då är det lätt att slänga ur sig saker som man ångrar i efterhand. I kvällspressen pratades det om att avstängningen borde räknas i månader, inte i veckor, och man rycks gärna med i hysterin kring den uppmärksammade händelsen. Det var oerhört fult det som Nils Ekman gjorde och det är under inga omständigheter okej att använda klubban som vapen. Det svartnade för ögonen helt enkelt, att han höll på att tappa balansen är absurt, och självklart måste man se allvarligt på händelsen.
Det var inte heller okej det som Brynäs målvakt Niklas Svedberg gjorde, men hade det inte följts av ett yxslag hade det snabbt glömts bort. Det ursäktar dock på inget sätt vad Ekman gjorde och ska inte vara en förmildrande faktor i hans bestraffning. Att spelare i båset på något sätt kommer i kontakt med spelarna händer tyvärr, oftast utan allvarliga konsekvenser och jag är inte av de åsikten att Svedberg bör stängas av.
Straffet för Ekman, fem matchers avstängning och 80 000 kronor i böter, känns tillslut som rimligt. Man kan argumentera för och emot ett längre straff men när man jämför med tidigare händelser är det omöjligt att stänga av honom mycket längre. Andreas Pihls slashing på Färjestads Mikael Johansson är en incident som man kan använda som jämförelse. Jag kan tycka att det är värre då det var mot just huvudet och han fick också en längre avstängning. Därför hade det varit ytterst märkligt om man i diciplinnämnden valde att ge Nils Ekman ett väldigt mycket hårdare straff.
Att polisen ska blandas in tycker jag är lite onödigt. Man pratar om att planen inte är en “frizon”, men faktum är att det i så fall pågår misshandel i match efter match. En tackling skulle inte rubriceras som något annat om det hände utanför rinken och det är svårt att säga vad som då krävs för en anmälan. Varje slagsmål skulle vara en polisanmälan. Patrice Cormiers armbåge på Michael Tam för ett år sedan är en sådan händelse som jag tycker det är bra att blanda in polisen. Tam kunde dött den dagen. Det är en suddig linje, men en linje ändå.
Det är så otroligt lätt att dras med i hajpen kring en händelse. Personangreppen på David Rundblad är en grej som utan media inte skulle blivit större än kritien från Wikegård och ibland känns det som om man bör titta på saker från ett annat perspektiv. Skulle “lotterinämnden”, som många valt att kalla den, lyssna på fansens röst skulle vi ha kaos. Jag förstår att man vill vara provocerande och kontroversiell som journalist på någon av kvällstidningarna, men ibland blir det för mycket. Jag pratade också om en lång avstängning för Ekman.
Jag är inte bättre än att jag också kan erkänna när jag överdrivit vikten av en händelse.
