Veckans tre stjärnor

1. Försäsongen i NHL avklarad. Nu väntar vi bara på premiären. Att referera till sommaren som off-season är vanligt bland de mest hängivna NHL-fans, men snart drar det igång. Träningsmatcherna säger om möjligt mindre än i Elitserien då man sällan spelar med det lag som blir det slutgiltiga. Bortsett från några möten mellan NHL-lagen som befinner sig i Europa och inhemska lag (matcher som sällan tas på allvar) så är försäsongen över. ”Over there” sitter man spänt och väntar på att få se hockey igen. Riktig hockey.

2. Omvända tabellen. Visst är det tråkigt för de lag vars inledning inte riktigt gått som de tänkt sig, men det finns inget roligare än när det händer något oförutsägbart. Luleå, där det varnades för kvalserien innan säsongen, har toppat Elitserien ända till för någon dag sedan. Uträknade AIK ligger inte sist och Linköping som hade fått fiaskovarning målat över sig är i skrivande stund i serieledning. Djurgården och HV71 har stått för den största besvikelsen i inledningen, men frågan är hur kul det skulle vara om tabellen såg likadan ut som de flesta föruspådde.

3. Anton Lander. Lagspelarnas lagspelare. Ibland hör man om spelare som är i slutet av en framgångsrik karriär, åren då pensionen knackar på dörren. De kanske flyttar hem för att göra de sista säsongerna i moderklubben för ett desperat sista försök för att vinna någonting. De begär inte särskilt hög lön då ekonomin är det sista som håller igång dem. Så är inte fallet med Anton Lander. Redan i början av sin karriär väljer han att tacka nej till en lön som de flesta 19-åringar bara drömmer om, allt för sin moderklubb och tillika laget i hans hjärta. Sådana spelare är mycket få och det är sådana spelare som man vill ha i sitt lag. För vem är lyckligast, den som tjänar mest pengar eller den som vinner?

Veckans stjärnfall

Relationen mellan NHL och KHL. Nu har man alltså skrivit ett avtal som i princip betyder att man ska respektera varandras avtal. Relationen är minst sagt kylig mellan de två ligorna som båda vill vara bäst. Efter gårdagens förlust för Carolina Hurricanes mot SKA St. Petersburg kan man lita på att Alexander Medvedev har något att le åt. Frågan som återstår att besvaras är om NHL kommer att släppa iväg spelare till OS 2014 i Sotji. En sak är dock säker. Alexander Ovechkin skulle aldrig missa ett OS i sitt hemland. Längtan efter ett OS-guld är större än så.

.

Veckans tre stjärnor

1. Magnus Pääjärvi Svensson. Succé i VM och nu går han mot en ordinarie plats i Edmonton Oilers. Hattrick, om än i en träningsmatch, är fullkomligt lysande och han är i min åsikt den mest NHL-redo av ”The Big Three” (Pääjärvi, Jordan Eberle, Taylor Hall). Med sina kvicka fötter och grymma fysik har han gett Edmonton-fansen något att se fram emot i vinter.

2. William Wallén.  Det går inte att föreställa sig den tumult Wille Wallén gått igenom. Från att kämpa för sitt liv till att bli straffhjälte för Frölunda i comebacken i Sverige. En dröm, såklart, och förutam att bli hjälte var straffen riktigt snygg. Kanske inte lika häftig som denna, men Frölundas lille store hjälte kommer att bli en attraktion.

3. Luleå. Efter att varit utdömda av diverse experter innan säsongens start har Jonas Rönnqvist lett laget till en förstaplats i Elitserien. Hans ”bisvärmshockey” har gjort succé och framgången i Almtuna var ingen slump. Jag var en av de som tvivlade på norrbottningarnas kapacitet och det går fortfarande inte säga om jag hade rätt, men de kan bli säsongens överraskning.

Veckans stjärnfall

De krossade drömmarna. Ingen vill ta emot samtalet som meddelar att man måste spendera många timmar buss, ligga i hårda sängar och äta halvtaskig mat. Zuccarello Aasen, Niklas Persson, Johan Fransson och Oscar Möller är bara några som fått beskedet ingen vill ha.

-

Veckans tre stjärnor

Nu när säsongen äntligen börjat är det hög tid att dra igång Veckans tre stjärnor igen. Det behöverinte bara handla om spelare utan kanske fenomen eller händelser som jag vill lyfta fram. Nu kör vi!

 1. Elitseriestart. Jag tror att de flesta hockeyfans håller med. Sommaren kan vara plågsam då abstinensen är som högst. Därför känns det som man äntligen börjat leva igen när Elitserien dragit igång. Lag som överraskar, spelare som överraskar, jag hoppas att vi får se mycket av den varan i vinter och det ska bli lika intressant som alltid.

2. Perra Johnsson. Det är svårt att inte gilla brandmannen från värmland. Man ska sällan dra några stora slutsatser eftr bara två matcher men mycket talar för att Perra-effekten lyft även hans nya lag, Timrå. Slutspel med Skellefteå, guld med Färjestad och nu utskrattad när han tippar guld för Timrå. Jag håller med när han säger att det vore konstigt om man inte tippade guld till sitt eget lag, för vad skulle man annars säga i omklädningsrummet innan match?

3. Svenskarnas genombrott. NHL-camparna har knappt börjat men flera rookie-matcher har redan spelats och det öser lovord över de unga svenskarna som åkt över för att försöka slå sig in i världens bästa liga. Magnus Pääjärvi har gjort tre mål på tre matcher och Linus Omark har också imponerat på coachen. Ekman Larsson anses vara nästan lite för bra för att spela rookie-matcher och till och med Fredrik Petterson, som kanske inte tillhörde storfavoriterna till att ta en plats, har hyllats för sitt spel. Det kan bli en spännande vinter, även ”over there”.

Veckans stjärnfall

Pikkarainens avstängning. Utvisning? Ja, möjligen. Avstänging? Nej, inte i mitt tycke.

Expressen
Aftonbladet

Veckans tre stjärnor

1. Sidney Crosby. 13 poäng på fem matcher. Han har visat att inte mättnat efter Stanley Cup-segern i fjol och han är kanske i sin bästa form hittils i karriären. Han vann (tillsammans med Steven Stamkos) Rocket Richard för flest mål. Under tidigare säsonger har han hånats för att aldrig kunnat bli en målskytt av världsklass. Det finns ingenting som inte är möjligt för Crosby. Inför förra säsongen skulle han träna på tekningar, nu liggar han långt över 50 procent. Just nu är Sidney Crosby världens bäste hockeyspelare.

2. Tre Kronors U18-lag. Ikväll smäller det. Sverige är i final i ett VM. Juniorhockeyn är hetare än på länge och det märks när SVT ska sända finalen i U18 VM. Adam Larsson stor nyckelspelare men hela laget har spelat bra turneringen igenom och framför allt har spelat som ett, just det, l-a-g. Sverige har vunnit mot finalmotståndarna USA tidigare i turneringen som självklart ger ett stort självförtroende. Om det går vägen blir det Sveriges första J18VM-guld i historien. Jag kan bara säga en sak. Jag kommer att sitta bänkad.

3. SM-finalen. Finalserien mellan HV71 och Djurgården har gett oss allt man kan önska. Med fyra(!) raka sudden avgöranden, som är rekord, är detta möjligen ett av de jämnaste finalerna i historien. HV och Djurgården, som båda var värdiga finalister, bjuder på det bästa av svensk hockey och bara på grund av det så finns det en liten del av mig som önskar att vi ska få se ett klassiskt ”Game 7″-möte.

Veckans stjärnfall.

Kriget om publiken. Först går Mats Larsson ut och förklarar de inkastade sakerna på isen med att ”det är så det ska vara”. Han tar visserligen tillbaka vad han sa, men det först efter uttalandet fått stor uppmärksamhet. Sedan stänger DIF:s ledning av HV-fansen, tydligen med bevis, men jag har varken hört eller sätt något som jag gjorde med DIF-fansens incident i Kinnarps. Kriget mellan ledningarna drar olyckligtvis bort fokuset från hockeyn och jag hoppas att Djurgården kan ta sitt förnuft till fånga och släppa in HV-fansen.

Veckans tre stjärnor

1. Erik Karlsson. Victor Hedman i all ära men nu är det endast en svensk rookieback som är kvar. Ottawadraftade Erik Karlsson tog med sig den fina formen han hade precis innan sluspelet och gör lika bra ifrån sig, om inte bättre i sluspelet. Det har bara gått en match men svensken stod för ett mål och en assist i den otippade vinsten mot regerande Stanley Cup-mästarna Pittsburgh. Karlsson fick mest istid i Ottawa och mycket stort förtroende och som han tog vara på det. Karlsson är påväg att få sitt stor genombrott och vi håller tummarna för att nattens match inte var någon engångsföreteelse. 

2. Schweiz. För några år sedan ska Tre Kronor slå Schweiz sju dagar i veckan, men så är inte fallet idag. Visserligen vann man gårdagens match på straffar men Schweiz har visat vilket enormt stort steg man tagit som hockeynation, inte minst i OS. OS-laget förlorade mot Kanada på straffar i gruppspelet och tog sig långt även i slutspelet där man föll mot blivande silvermedaljörerna. Den Schweiziska ligan håller hög klass, kanske lite oroande hög för Elitseriens smak som alltid rankats som nummer tre i världen. Jag har känslan av att utvecklingen redan har börjat och vem vet, kanske kommer vi få en ny stor hockeynation i Europa.

3. Tre Kronor-debutanterna. Schweiz imponerar men hade bara en debutant i gårdagens match mot Sverige. Tömmernäs, Päjäärvi, Lander, Rundblad var bara några av dem som drog på sig Tre Kronors a-lagströja för första gången. Trots att man kan tycka att bara ta sig så långt är bra så var det väl ingen som förväntade sig att de skulle göra så bra ifrån sig. Granström, en annan debutant, inledde målskyttet och Rundblad (som jag fortfarande inte vet om han verkligen fick målet) sköt ett skott som efter några studsar hamnade i målet. Troligtvis är det få som kommer ta sig till den slutgiltiga VM-truppen, men så här långt finns det få saker att klaga på hos debutanterna.

-

Veckans stjärnfall.
San Jose Sharks. Jag tycker nästan synd om dem. Varje år spelar de sig upp i toppen av den tuffaste ”conference” (west) men på något sätt lyckas de alltid åka ut i första rundan. Thornton, Marleau och co som varit ledande under grundspelet försvinner i jakten på ”the Cup” och utan dem har hela laget självklart svårt att producera. Visserligen har det bara spelats en match mellan Sharks och deras motståndare Colorado så chansen är långt från borta, men det verkar som till och med dem själva gett upp redan nu.

Veckans tre stjärnor

1. Jacob Markström. Tvåfaldig vinnare i veckan. Man kan säga vad man vill om Årets rookie-priset, där jag för övrigt håller med alla andra, men med de nuvarande reglerna var Markström en mycket värdig vinnare. Att som 19 åring också ro hem priset som årets målvakt och det med marginal i min åsikt, är helt fantastiskt. Med största sannolikhet blir det NHL och Florida nästa år, som innebär konkurrens med världsmålvakten Tomas Vokoun om Florida låter tjecken stanna. Jag tror personligen att det skulle vara bäst med en rutinerad målvaktskompanjon det första året, men det är inget snack om att Markström kommer blir stor. Han kommer inte bli Sveriges nya Henrik Lundqvist, han kommer bli bätre.

2. Calle Järnkrok. Han har kallats den nye Nicklas Bäckström. Bara det borde väl få mig, ett stoort, Bäckis-fan, att älska brynäskillen. Men nej, det handlar inte bara om det. Utvecklingen för honom har gått med raketfart den här säsongen och nu står han där, i ett slutpel, som sista gubbe i power play för sitt Brynäs. Jag sa innan slutspelet att jag tror att Järnkrok och Johan ”Lill-foppa” Forberg (SAIK) kommer överraska i slutspelet. Vem gjorde mål i den första kvartfinalen, om inte de två. Nåja, återstår att se hur långt det räcker men jag står fast vi de två som potentiella MVP för sina respektive lag. Och vad gäller Järnkrok så kan jag bara säga att det ska bli otroligt intressant att följa hans karriär.

3. HF Boards. Vad i hela friden är det kanske några av er undrar. En guldgruva för hockeyälskare, svarar jag. Förmodligen världens största forum enbart för hockey och ett ställe att beblanda sig med fanatiker från hela världen. Inläggen är som intensivast där man snackar NHL, eftersom de allra flesta som skriver är från nordamerika, men det fins ”trådar” för alla stora ligor, internationella turneringar, junior hockey och hemsidan är hype-maskinen nummer ett för unga hockeyspelare. Ska snart bjuda på några roliga rader från det bästa, och roligaste, forumet som existerar. Internskämt cirkulerar ständigt, sök typ turkeygirl, Olli Jokinen och dollhouse på hemsidan som du hittar här.

Veckans stjärnfall

Tacklingar med intention att skada. Jag hoppas att NHL inför den nya regeln så snart som möjligt. Nu går det inte många matcher mellan, som jag ser det, regelvidriga tacklingar. De kan inte stänga av någon för s.k. head-shots eftersom de inte stängt av varken Richards eller Cooke. Detta bidrar till skräckmatcher som den mellan Boston och Pittsburgh då man trodde att Boston skulle ta till allt de hade för att hämnas på Cooke som skadade Marc Savard så illa att han blir borta resten av säsongen. Som tur är, beroende på hur man ser det, blev det ”bara” en fight mellan Thornton som utmanade Cooke och inget annat.

James Wisniewski, faktiskt före detta Chicago spelare, var senast att dela ut en ful tackling på hans Chicagokompis Brent Seabrook. Som det ser ut var det lite av en hämnd efter att Seabrook tacklat ”Wis” lagkamrat Corey Perry, men tilltaget var mycket fult och eftersom ”Seabs” aldrig rörde pucken fick Wisniewski åtta matchers avstängning. Titta på Wisniewskis tackling och sedan på Cookes och säg till mig att skillnaden var så stor. Jag tror dig inte.

Veckans tre stjärnor

1. Carl Gunnarsson. Nästan bortglömd här hemma, för ingen hade väl förväntat sig att han skulle göra succé, nåja, i Toronto. Toronto må vara ett av ligans sämsta lag den här säsongen, men faktum är att ”Gunner”, som han så fint kallas, överlägset leder +/- ligan i laget med +10, då laget i stort har -23. Han har minst sagt charmat fansen som är väldigt exalterade över svensken som spelade nästan 23 minuter i natt, tredje mest i laget.

2. Regel mot ”head shots” i NHL. Efter Matt Cooke’s tackling mot huvudet på Bruin’s Marc Savard (som med störst sannolikhet kommer vara borta resten av säsongen) har det kommit ett nytt förslag på en regel som ger domarna rätt att döma utvisning på sådana tilltag. I Sverige finns redan förbudet mot tacklingar mot huvudet så det var verkligen på tiden att NHL införde en liknande regel, speciellt eftersom tacklingarna gjort märkvärt stor skada på spelare den här säsongen, och där tacklaren undkommit några som helst straff.

3. Nicklas Bäckström. Nej, det är inte för de blockerade skotten, utan en annan smått otrolig bedrift. Om han gör en till assist under säsongen (vilket jag räknar med att han gör) så kommer han att bli en av endast tre spelare genom tiderna att göra 55+ assist under sina tre första säsonger i NHL. De andrda som gjort det är två hyfsade hockeyspelare som ni kanske hört talas om; Wayne Gretzky och Peter Stastny. Just det, inte Joe Thornton, inte Sidney Crosby eller Alex Ovechkin. Det är bara ett skäl till varför jag kommer att sitta uppe inatt och titta på Capitals match mot Victor Hedmans Tampa Bay.

Veckans stjärnfall

MODO. Är väl egentligen omöjligt att undvika, men jag kan avslöja att domarna i SSK-SAIK matchen var inte långt ifrån att platsa. Jag tycker synd om Peter Forsberg, men givetvis är det inte enbart hans fel. Laget hade saken i egna händer och de bästa förutsättningar som gick att få, kanske med undantag av hemmaplan, men misslyckades.

Veckans tre stjärnor

1. DANIEL ALFREDSSON. Den tidigare skadade svensken är åter på is och som han gör det. Ett hattrick häromdan mot Boston och han gick från ett mål på 14 matcher till fyra mål på två matcher. Kan han hålla i formen blir OS i Vancouver en rolig tillställning.

2. PAVEL DATSYUK GOES OMARK. Såg OT och straffläggningen av matchen mellan Detroit och Chicago, och det måste vara säsongens bästa match från och med att ordinarie tiden tog slut. Datsyuk gjorde en Omark och lobbade pucken över Antti Niemi i Chicagokassen. Vems som var snyggast kan diskuteras men jag gillar starkt Datsyuks kreativitet när det kommer till straffar. Han kan sedan tidigare det där med straffar, och den flerfaldige Selke-vinnaren har äntligen börjat hittat rätt efter en trög start. Kommer det räcka till slutspel för Detroit? Only time will tell.

3. STÖRRE RINKAR I ELITSERIEN. Nu börjar det hända saker i hockeysverige. Större rinkar, touch-icing och bättre domare är tre punkter på en något längre lista över saker som kanske blir verklighet inom en snar framtid. Den viktigaste för mig är självklart större rinkar som kommer att bidra till ett fartfylldare spel. Dock tror jag inte att Elitserien kommer bli som NHL bara för att rinkmåtten ändras, nej, Sverige kommer att ha sin egna spelstil över en lång tid framöver men det är inget fel med det. Tvärt om.

-

Veckans stjärnfall

PATRICE CORMIER. Kommentarer överflödiga.